Spegeln.

Spegeln går i tusen bitar.
Tusen små reflektioner av vem jag är.
Och ni plockar upp en bit var.
Men dom är för små för att visa hela bilden.
Kvar, i ramen, där spegeln satt.
Ser jag absolut ingenting.
Det är tomt.
Där jag brukade synas. Mycket nytt, nya intryck och ont höger sida i huvudet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0