Många Tankar..
Svårt att skriva ner allt, eller rättaresagt svårt att skriva så människor förstår för ingen kan ju veta hur det är i ens egna tankar, försöker förklara ibland men upplever att jag inte kan göra mig förstådd, kanske inte konstigt när jag själv tycker att det är rörigt!
jag har muskelvärk, vilket gör att saker jag jätte gärna vill göra går inte, kan hålla på en stund sen är det kört, jag vill vara ute och promenera men det tar imot för att det gör ont.
Går hemma vilket gör att man hela tiden blir sugen på nått och det blir att man blir fet. Idont like.
Försöker nu att byta ut pasta potais ris mot sallad istället men gud i himelen när kvällen kommer vad jag är sugen på godis.
hade inte varit någon fara om jag bara hade kunnat röra på mig så mycket som jag vill då kunde jag stoppa i mig en godis bit lite då och då.
Sluta leva skall man ju inte göra säger dom, nä det skall jag inte heller men inte kul när man inte trivs hur man ser ut och illa är det när man skäms för hur man ser ut inför den underbara sambo man lever ihop med!
Vi föddes nakna så varför skall det vara så svårt då?
Aldrig är man nöjd!
Ja sen har jag ätit två stycken pencillin kurer för att jag har tambaktierier i urinen, vilket är vanligt säger dom fast inte så mycket som jag har.
jag har oxå mensvärk 24 timmar om dygnet vilket inte är ett dugg skönt.
jag är såååååå trött på allt detta.
Jag vill vara pigg.
Så här har det varit nu sen Augusti förra året.
Det som inte heller är speciellt kul är att jag INTE har nått jobb.
Jag hade en arbetsträningsplats här i Norberg, jag trivdes såååååå bra.
men så musklerna ifrån och allt blev värre.
Min sjukersättning går nu ut den 31 maj (min födelsedag). Sen är jag utförsäkrad fast jag är (sjuk).
Kommer då att få gå in i nått som heter aktivetetsstöd vilket innebär att jag bara kommer få typ 300kr om dagen så det blir väl typ 3000kr i månaden, jippi skojsigt (inte)
Jag vet ju inte ens om jag kan jobba? Och vad skulle det vara för jobb isåfall?
Jag får ju int minsta lilla jag rör mig och vem vill ha en sån människa.
usch känner mig oduglig.
Plus att det är såååå jobbigt när Roger jobbar och tjänar pengar och jag känner mig såååå jävla dum som bara kan bistå med mat.
men han säger att det inte är några problem men jag känner mig som en latmask iallafall.
Jag städar tvättar lagar mat och håller iordning jag tycker det är kul, för då trivs jag, men jag är helt slut efteråt.
Jag försöker att göra så gott jag kan för att hjälpa min älskade sambo med att tex ha städat, ha tvättat, och ha iordning det är det jag kan bistå med men jag tycker inte att det räcker, jag vill kunna bistå ekonomiskt, känner mig så dum.
men sök jobb då säger folk, jo visst men jag får ju ont så fort jag gör nått och jag tror att det är så tyvärr att jag alltid kommer att få leva så här.
Sjukpenisonär??? MMMM, det kan man bara bli om man har en diagnos som säger att man aldrig mer kommer att kunna jobba mer i hela sitt liv.
usch vad jag klagar men det är jobbigt ju.
Det ordnar sig säger folk,det löser sig!!!
jag vill att dom orden skall bort från lexikon.
ALLT odnar sig inte!!!!
Allt löser sig inte.
Detta hänger tungt på mina axlar.
Försöker att vara glad och pigg fast inombords känns det faktiskt inte så.
Jag lever med en underbar sambo, det underlättar.
Han är snäll, förstående, trygg och står med båda fötterna på jorden.
men som sagt när man går hemma på dagarna har man hur mycket tid som hälst att fundera och jag lovar, det är krig i huvudet.
Jag läser min dotters blogg ofta och jag tror att vi funkar lika.
Livet slår tillbaka imellanåt eftersom både hon och jag har storstädning i våra liv.
Ibland blir man faktiskt helt tom i huvudet.
Håller med henne, många funderingar, många frågor inga svar!!!
Skulle kunna sitta här och skriva ett bra tag till men kan inte få ner allt. Kan kanske skriva mer en annan dag! Livet är inte lätt. fast jag har det betydligt bättre idag än vad jag har haft det innan! Älskar mina barn och min Älskade Sambo (roger)
jag har muskelvärk, vilket gör att saker jag jätte gärna vill göra går inte, kan hålla på en stund sen är det kört, jag vill vara ute och promenera men det tar imot för att det gör ont.
Går hemma vilket gör att man hela tiden blir sugen på nått och det blir att man blir fet. Idont like.
Försöker nu att byta ut pasta potais ris mot sallad istället men gud i himelen när kvällen kommer vad jag är sugen på godis.
hade inte varit någon fara om jag bara hade kunnat röra på mig så mycket som jag vill då kunde jag stoppa i mig en godis bit lite då och då.
Sluta leva skall man ju inte göra säger dom, nä det skall jag inte heller men inte kul när man inte trivs hur man ser ut och illa är det när man skäms för hur man ser ut inför den underbara sambo man lever ihop med!
Vi föddes nakna så varför skall det vara så svårt då?
Aldrig är man nöjd!
Ja sen har jag ätit två stycken pencillin kurer för att jag har tambaktierier i urinen, vilket är vanligt säger dom fast inte så mycket som jag har.
jag har oxå mensvärk 24 timmar om dygnet vilket inte är ett dugg skönt.
jag är såååååå trött på allt detta.
Jag vill vara pigg.
Så här har det varit nu sen Augusti förra året.
Det som inte heller är speciellt kul är att jag INTE har nått jobb.
Jag hade en arbetsträningsplats här i Norberg, jag trivdes såååååå bra.
men så musklerna ifrån och allt blev värre.
Min sjukersättning går nu ut den 31 maj (min födelsedag). Sen är jag utförsäkrad fast jag är (sjuk).
Kommer då att få gå in i nått som heter aktivetetsstöd vilket innebär att jag bara kommer få typ 300kr om dagen så det blir väl typ 3000kr i månaden, jippi skojsigt (inte)
Jag vet ju inte ens om jag kan jobba? Och vad skulle det vara för jobb isåfall?
Jag får ju int minsta lilla jag rör mig och vem vill ha en sån människa.
usch känner mig oduglig.
Plus att det är såååå jobbigt när Roger jobbar och tjänar pengar och jag känner mig såååå jävla dum som bara kan bistå med mat.
men han säger att det inte är några problem men jag känner mig som en latmask iallafall.
Jag städar tvättar lagar mat och håller iordning jag tycker det är kul, för då trivs jag, men jag är helt slut efteråt.
Jag försöker att göra så gott jag kan för att hjälpa min älskade sambo med att tex ha städat, ha tvättat, och ha iordning det är det jag kan bistå med men jag tycker inte att det räcker, jag vill kunna bistå ekonomiskt, känner mig så dum.
men sök jobb då säger folk, jo visst men jag får ju ont så fort jag gör nått och jag tror att det är så tyvärr att jag alltid kommer att få leva så här.
Sjukpenisonär??? MMMM, det kan man bara bli om man har en diagnos som säger att man aldrig mer kommer att kunna jobba mer i hela sitt liv.
usch vad jag klagar men det är jobbigt ju.
Det ordnar sig säger folk,det löser sig!!!
jag vill att dom orden skall bort från lexikon.
ALLT odnar sig inte!!!!
Allt löser sig inte.
Detta hänger tungt på mina axlar.
Försöker att vara glad och pigg fast inombords känns det faktiskt inte så.
Jag lever med en underbar sambo, det underlättar.
Han är snäll, förstående, trygg och står med båda fötterna på jorden.
men som sagt när man går hemma på dagarna har man hur mycket tid som hälst att fundera och jag lovar, det är krig i huvudet.
Jag läser min dotters blogg ofta och jag tror att vi funkar lika.
Livet slår tillbaka imellanåt eftersom både hon och jag har storstädning i våra liv.
Ibland blir man faktiskt helt tom i huvudet.
Håller med henne, många funderingar, många frågor inga svar!!!
Skulle kunna sitta här och skriva ett bra tag till men kan inte få ner allt. Kan kanske skriva mer en annan dag! Livet är inte lätt. fast jag har det betydligt bättre idag än vad jag har haft det innan! Älskar mina barn och min Älskade Sambo (roger)
Kommentarer
Postat av: Carro
Allt kanske löser sig, men bara man kämpar och inte ger upp så brukar det kunna bli lite bättre iaf! kram
Trackback
